That's my life you're standing on bitch

jag har ingen att falla tillbaka mot.
ingen som kan ta emot mig på det sätt jag behöver.
jag skäms över att behöva säga det.
men när sånt här händer.
ska jag sitta och prata med pontus på msn hela nätterna.
det är nu jag ska göra impulsresor till sandviken och hofors.
när sånt här händer. så är det det jag brukar göra.
vad ska jag göra nu?
när han är borta?
det är bara han som passar till det.
lätt utan regler utan anpassning och utan känslor. men ändå med känslor.
allt får konsekvenser.
kan inget bara gå problemfritt ibland?