That's my life you're standing on bitch

okej. nu får jag skuldkänslor för att jag sårat honom.
kan alla dessa skuldkänslor bara sluta existera ?!
jag står inte ut med mig själv !!!!!!

jag fattar inte hur man kan sakna någons närhet, utan att känna något alls. hur man kan leva med att veta att han tycker om mig, men allt jag kan göra är att utnyttja, leka, spela ett spel vars regler han inte ens blivit varse om.

varför kan jag inte bara få falla för dig?
jag känner precis som jag vill känna när jag är med någon. jag är bekväm.
men det saknas något. det saknas kärlek.
någon annan har tagit den och jag får inte tillbaka den om jag inte gör något snart.
men frågan är om jag ens vill ha tillbaka den.
han kan få ha kvar den, om jag får hans i utbyte, för just nu är det väldigt dåligt med det.

men just nu önskade jag att jag kunde känna för dig som du känner för mig.
för du är nog egentligen i stort sett allt jag behöver just nu.
(bara du slutar prata som ett retard)

jag har ingen att falla tillbaka mot.
ingen som kan ta emot mig på det sätt jag behöver.
jag skäms över att behöva säga det.
men när sånt här händer.
ska jag sitta och prata med pontus på msn hela nätterna.
det är nu jag ska göra impulsresor till sandviken och hofors.
när sånt här händer. så är det det jag brukar göra.
vad ska jag göra nu?
när han är borta?
det är bara han som passar till det.
lätt utan regler utan anpassning och utan känslor. men ändå med känslor.
allt får konsekvenser.
kan inget bara gå problemfritt ibland?

om det alltid ska vara såhär
så kommer jag aldrig våga bli kär igen.

fuck it.

jag skulle gå och lägga mig åtta. för jag hade huvudvärk.
men jag kan inte sova.
klockan är elva
jag kan inte sova
jag tänker bara på xisco.
hela tiden, oavbrutet
vad jag än gör så är han där.
tar över mina tankar.
FAN. .!!!!!

allt det här flyger runt i en ballong och man vet inte när det smäller.
så känns det.
ibland är allting typ jättebra och jättemysigt och AAAAW.
men ibland (oftast, känns det som) suger allt, och det känns som om han är off, som om han ignorerar mig. som om allt det här bara är en lek.
jag pallar liksom inte att jag älskar honom.

börjar tvivla starkt på hur det här kommer gå.
fick reda på saker som inte gör mig särskilt mer optimistisk.
vet verkligen inte hur jag ska göra längre.
känslorna i mig har växt så otroligt mycket
jag trodde verkligen inte.

att en kväll utan ett ord från honom kan kännas så meningslös.
försöker le men känner verkligen hur falskt det är.
jag saknar honom för mycket för mitt eget bästa.
jag börjar tveka på det här.

att en kväll utan ett ord från honom kan kännas så meningslös.
försöker le men känner verkligen hur falskt det är.
jag saknar honom för mycket för mitt eget bästa.
jag börjar tveka på det här.

det var längesen jag saknade någon så mycket.
längesen jag inte kunde sova.
tre kvällar lyckades skapa en vana och nu kan jag knappt somna om kvällarna för att det är så tomt utan hans röst, utan hans andetag genom mobilbruset.
längtan. jag känner sån extrem längtan att få träffa honom och får jag inte träffa honom imorgon så vet jag inte hur länge jag kommer klara. för jag har inte råd att ringa honom.
jag hatar det här. men jag älskar det. jag har någon där, någon som bryr sig om mig. men samtidigt har jag någon som jag bryr mig om, och utan ett ord från honom på en dag så kreverar jag. jag gör verkligen det.
jag måste få träffa honom.
men han har ju kastat bort chansen att träffas? eller? jag hoppas så innerligt att jag förstod honom fel.
kan fortfarande inte sova. hur det än är.

jag vet inte.
är det närheten jag saknar mest?
är det den saknaden som får världen att kännas helt tom?
värmen av en kropp bredvid mig försvann i en vindpust och vad har jag nu?
nu slutar jag leta. jag vill inte vara den som knullar runt.
nu får värmen komma till mig.
jag hoppas bara
att jag har tålamod att vänta.

saknar.
saknar allt.
känner mig liten och ensam.
har ingen så nära.
vill ha.
saknar.