That's my life you're standing on bitch

det var längesen jag saknade någon så mycket.
längesen jag inte kunde sova.
tre kvällar lyckades skapa en vana och nu kan jag knappt somna om kvällarna för att det är så tomt utan hans röst, utan hans andetag genom mobilbruset.
längtan. jag känner sån extrem längtan att få träffa honom och får jag inte träffa honom imorgon så vet jag inte hur länge jag kommer klara. för jag har inte råd att ringa honom.
jag hatar det här. men jag älskar det. jag har någon där, någon som bryr sig om mig. men samtidigt har jag någon som jag bryr mig om, och utan ett ord från honom på en dag så kreverar jag. jag gör verkligen det.
jag måste få träffa honom.
men han har ju kastat bort chansen att träffas? eller? jag hoppas så innerligt att jag förstod honom fel.
kan fortfarande inte sova. hur det än är.