That's my life you're standing on bitch

fatta att jag har existerat i 17 år och nästan 2 månader. det är. svårt att ta in egentligen. vad har jag gjort med mitt liv hittills? tiden har gått fort och kommer den gå lika fort hela tiden kommer jag inte hinna med känns det som. att göra något av mitt liv, att lyckas, inte konstigt att jag känner mig stressad. men jag vill inte sluta i kassan på ica i ockelbo, jag vill inte vara kvar där i hela mitt liv. än så länge har jag tagit mig en och en halv timme från mitt gamla liv, men jag vet att jag måste längre bort för att säkra min framtid. göteborg efter gymnasiet, eller längre bort? staterna? kommer jag våga ta ett så stort steg att resa till en annan kontinent? det återstår att se, jag har två år på mig att samla mod. som sagt. inte konstigt att jag känner mig stressad. jag skapar ett liv här, och det ska inte vara ett liv som jag kan ta med ett axelryck och säga "det duger" åt. det ska vara perfekt.

Nu håller jag på att fixa lite musik på ipoden, fick abstinens och laddade ner lite i ren protest, mamma är nojig och pappa behöver inte veta. så nu har jag lite green day, lite karpe diem, lite kings of leon.
och jag har lagt över veronica maggios 17 år på ipoden, för jag kom ihåg att lunkan ville ha den för nån vecka sen. så nu kan du säga det till han elin, om han inte redan fixat den! (:
om tjugofem minuter måste jag ha packat klart allt, för sen drar jag till frissan och klipper till håret litegrann, och efter det kommer mina kära föräldrar och hämtar mig och sen åker vi direkt till kvarnsjö och min agneshest <3
så nu måste jag sluta skriva, så att jag kan bränna skiva och fixa över lite mer musik på ipod och hårddisk och stänga av dator och packa ner den och kanske till och med klä på mig.

puss!